Detta berättades vid 2025 års släktträff med Vrångtjärnssläkten!
Förra året var uppgiften att fundera ut hur vår anfader Strömmings-Erik tog sig från Finland till Hudiskvall och sedan till Vrångtjärn. Helt fantastiska lösningar blev det och de finns ju att läsa på vår hemsida! Sedan dess har jag (Ann Fredbäck) läst boken "Nytt land" av Mathias Alm. Den bygger på verkliga händelser som berättas i hans släkt och av dessa har han skapat en bok med en spännande överresa från Finland till Sverige. Men huvudpersonen landade på Alnö och inte i Hudiksvall.
Nu är det dags att höra lite hur två från vår släkt istället lämnade Vrångtjärn och for väldigt långt bort!
De tillhör Ingrid-grenen. Deras historia går att få ta del av genom den livliga brevväxling som skedde mellan länderna och breven är ömt bevarade.
Vet ni vilka det handlar om? Jo! Brita och Per-Erik Viggh! Son-sonen Mats Viggh har satt ihop deras historia genom de bevarade breven.
Så med det som underlag kommer nu deras historia.
Huvudpersonerna är Britta Eriksdotter född 1867 och Per Erik Viggh född 1868. Per-Eriks föräldrar avled och Brittas far blev utsedd till Eriks förmyndare och de växte upp tillsammans i Väst i Täkta. Per-Erik gick både i folkskola, läroverk och "ersättningsskolan" och man har hittat att han var förberedd att söka lantbruksskola, men skolgången var inte helt genomförd. Brittas skolgång har spårats till 28 dagar när hon var 11 år gammal.
Båda lämnar Vrångtjärn men inte samtidigt. Per-Erik hade fått ett ja på sitt frieri till Britta innan han for iväg.
Han lämnade Sverige i januari 1888 med Encenada, Kalifornien som angivet resmål. Den staden ligger numera i Mexico, vid kusten ungerfär 90 km söder om San Diego. Brev till Olof Norin visar att han var ett tag i San Fransisco. Sedan startar Britta sin resa: tåg Stockholm, Göteborg, sedan Danmark, och till slut med SSIsland till New York City och i ett hotellrum på Manhattan, efter att ha åkt tåg genom Canada. Hon är framme i New York i juli 1890. Vigseln ägde rum sista dagen i juli, sedan började förberedelserna inför resan söderut. Till Nicaragua...med båt som det tog 4 veckor med att nå utvald hamn på Nicarguas västkust. Sedan blir det färd med oxdragen kärra fram till slutmålet staden Grivas. Många brev berättar om livet där, bland annat om det första julfirandet i Nicaragua. En järnspis står högst på listan och ett eget hus. Inte förrän 1892 är spisen på plats. Britta skriver då att hon "har det trevligaste köket i Matagalpa"...Britta hoppas också på att kunna samla hela familjen på den amerikanska kontinenten. De flyttar sedan till högre belägna trakter i Nicaragua. 1895 föds Erik Anselm Laroy. Eriks pappa. Per-Erik är ute och reser en del och Britta berättar i sina brev om nederlag och besvikelse.
Per-Erik har varit sjuk och likaså pigan. Det är krig i Honduras och affärerna går dåligt. Britta skriver till Olof Norin i oktober 1892. Hon berättar om koleraepidemier och problem med båtar som inte får komma iland. Per-Erik är i stan för att köpa mjöl, men det finns inte en mjölsäck i hela stan och det ständiga regnandet gör vägarna urusla. Men brevet från 1893 är mera postitivt och optimistiskt till innehållet. Britta känner sig mer "klimatiserad"och har en flicka till hjälp. Det blir oroligheter och revolution i Nicaragua, så postgången störs och telegrafen är ur funktion. Nästa brev berättar om julfirande "som en vanlig söndag". De har fått byta piga, för den första har flytt. Men Britta tycker att de har det ganska bra i det nya landet. Oroligheter och krig bryter ut, krig med Honduras. Hon berättar ochså att hon har skrivit brev till sin bror, som varit när två år i Nebraska. Kriget pågår och Britta beskriver hur det går till i en "bana republic" för ca 100 år sedan. I februari kommer brev frå Britta och det berättar att Per-Erik har varit sjuk igen, men sedan dröjer det fler år till nästa brev. Olof har då sålt hemmanet i Vrångtjärn och hela familjen har flyttat till Lucksta, Olof har öppnat en affär på "trekanten" och har fått mycket att göra. Då försvann många brev.
"sista brevet hem" blir 1898 0114 och då är det Lucksta som gäller
Per-Erik har tagit på sig alltför många projekt. Han följer med på resan "hem" men far tillbaka till Nicaragua hösten 1898. Resan gick till England, över Atlanten till New York City, sedan Philadelphia där han befinner sig 10 december. Sedan Nicaragua. Kaffeaffärer har påbörjats. Det tar 3 månader för honom att ta sig tillbaka till Matagalpa.1900 skriver Per-Erik till Britta: "Fincan producerar kaffe och affären går sin gilla gång". Avsevärda skördar berättar han om. Ett halvår senare är han på väg mot New York City och han hoppas få träffa sin fru och son i Sverige. 1901 befinner han sig i Sverige och blir minst där i sex veckor och besöker Lucksta. Med brevens hjälp kan man följa hans resor i USA. Kaffeaffärena går bra! I ett brev berättar han att Matagalpa har fått Locomobiltrafik till jernvägen.
Han tror inte att han har möjlighet att träffa familjen i Sverige på två år.
Han jobbar hårt, sätter gummiplantor, 2000 och skaffar häst och ko. Mycket jobb! Olika projekt! Per-Erik flyttar, oroligt i landet. Britta får brev 1910 där hans lyckade affärer beskrivs och sedan får hon veta att hans vänstra arm är bruten, men affärerna fortsätter och utökas. Brev år 1913 berättar om att han har feber.. han vill åka till USA för att rensa blodet. Han får kontakt med Leopoldo Salazar som ochså bor i Managua. Per-Erik badar i bäcken varje morgon, fortfarande krasslig han tror mycket på fasta, svältkur. Han har fått en inflammerad fot och ligger mest i en hängmatta. Men han försöker trots avståndet till sonen styra och ställa med hur denne ska skaffa sig en bra utbildning. 1914 har Per-Erik beslutat sig för att lämna Nicaragua. Första världskriget har brutit ut och affärerna går sämre. Han har en fast adress hos Leopoldo Salazar. Brev 1914 till Britta berättar om att hans planer för framtiden är ännu obestämda.Han lämnar Nicaragua i december 1915, kanske har han blivit kallad till militärtjänst ? Han bor nu i San Fransisco. Han har svårt att sälja till Sverige på grund av tulltaxor och all post censureras. Brevet år 1916 berättar om hans sjukdomar men han tänker ändå utvidga verksamheten till Syd-Amerika. Men det blir sjukhus istället som han klarade av och affärerna gick bra. Sonens utbildning är mycket i fokus. 1916 skickar Per-Erik ett parti frukt till Sverige. Han har nu blivit god vän med en fruktodlare, men han återvänder till Nicaragua med båt och sedan godståg till Managua. Han återupptar sina affärer där, men får feber. Hans sista brev till sonen handlar om rågummi och tändstickor. Han bor hos Salazar. Han fortsätter att fundera på export till Sverige. 1920 är det sista brevet skickat. Då var det 29 år sedan de anlänt med båt till Nicaragua. Per-Eriks grav ligger intill vännen Salazars grav. Hans barnbarnsbarn Anna besökte platsen våren 2000 och fick då en intervju med Salazars son, som avled några dagar senare.
