En senig yngling ifrån Savolax
har just på jorden funnit sin plats. 
Han kränger av sig kont och kagg
och fäster yxan i en tjärvedsspragg. 
Han tackar lommen för dess skrik,
som hjälpte honom finna vägen dit. 
Här vill han leva i fred och frid,
långt ifrån Finlands klubbekrig. 
Han blickar ut över Anglo skog,
vackraste platsen på vår jord. 

Han bygger pörte vid Vrångtjärns strand,
han bränner svedjor och bryter  land.
Här får man följa naturens lagar,
ja, det blir nödår, men ock'  goddagar.
Det är fisk i tjärnen och vilt i skogen,
det är friska armar  bakom plogen.
Torpet växer nu dag för dag,
trots svårigheter med  svenskens lag.
Han trivs uppå Anglo skog,
fast det är arbete mer än nog. 

Hans enkla pörte vid Vrångtjärns strand
har blivit hemman under idog  hand.
Där finns nu hästar, kor och får
och kvarnen mal både höst och  vår.
På kalvskinn taget från egen slakt,
gör han en karta över sin  trakt.
Hans skifte är nu en hel mil långt,
ändå så känns det ibland för  trångt.
Strömmings-Erik på Anglo skog
upplever välstånd bakom sin plog. 

En krokig gamling vid Vrångtjärns strand
tänker tillbaka på sitt gamla  land.
Han vet att det snart är dags
och då går tankarna till Savolax. 
Han väcks ur drömmen av sin Carins hand,
tillsammans gåt de mot  skymningsland.
Hans söner vet hur far vill ha,
de känner honom allt för  bra,
så när kistan sänks uti kyrkans jord,
vilar han redan på Anglo  skog.
  

Tillbaka